Ända sedan barnsben har jag tillbringat tid och trivts i skogen. Först med mina föräldrar och syskon och sen tillsammans med min egen familj, vänner eller ensam har jag njutit av att vandra, springa, plocka svamp och bär, äta medhavd matsäck på en mossig sten eller bara lyssna på skogens sus. Jag är lycklig att också mina barn har fått uppleva en sån barndom. 

Då jag pratar om skog, menar jag en riktig skog - inte en välansad park eller en motionsslinga kantad av några dekorativa träd och kanske någon iordningsställd rastplats. Jag uppskattar också parker och motionsslingor, men de är inte skogar och de har en annan funktion. Då jag pratar om skog, menar jag ett eget litet universum med stenar, små ringlande stigar, omkullfallna mossiga stammar, fågelsång, stora gläntor med vitmossa, gamla ståtliga träd prydda med skägglav och sprängtickor. En skog är inte en samling trädstammar bakom vilka man skymtar hus, vägar och belysning åt vilket håll man än ser.  Skogen susar. Skogen har sitt eget liv och sitt egenvärde.

Som ursprunglig Vasabo, uppvuxen på Brändö och i Hemstrand och numera bosatt i Vikinga sedan 20 år tillbaka, har den närliggande skogen alltid känts som en självklar del av min tillvaro - lättillgänglig till fots, med cykel eller på skidor, i alla väder, under alla årstider. Då jag var yngre tänkte jag inte ens på att det egentligen är ett stort privilegium att bo så att man inte behöver köra bil eller fundera på hur man kunde ta sig till en skog med allmänna transportmedel. Som vuxen - och förälder - har jag insett att den närliggande skogen nästan har blivit ett livsvillkor för mitt välmående, både fysiskt och psykiskt. Skogen har allt mer blivit en välbehövlig motvikt till all stress och alla måsten.

Även mitt uppe i arbetslivet, efter en hektisk arbetsdag, hinner man ännu till skogs för att fånga de sista solstrålarna, utan att behöva sätta sig i en bil för den skull. Ekologiskt, ekonomiskt, avslappnande och livsbejakande! 

I dagens samhälle ökar arbetstakten hela tiden för dem som är lyckligt lottade att ha ett jobb. Jag är knappast ett undantag då jag säger att jag varit stressad och överbelastad de senaste 15-20 åren. Jag älskar mitt jobb som lärare, men det innebär också att jag jobbar med människor från morgon till kväll och behöver vara närvarade och ge minst 100 % varje dag. Jag sitter dessutom mycket vid datorn, vilket en människa inte är skapt för. För närmare 10 år sedan kände jag att jag var på vippen att gå i väggen och tog då timeout från jobbet i 6 månader. För att göra vad? Så lite som möjligt. Det som gav mig både lugn och energi då var skogen. I Gerby. Jag gick, sprang, cyklade eller skidade till skogen från Vikinga flera gånger i veckan och insåg då att Gerby skogen är så fantastisk just för att det är en riktig skog dit man kan ta sig utan egentlig transportsträcka från Brändö, Vikinga, Dragnäsbäck och Storviken - för att inte tala om Gerby!  Man behöver bara korsa Gerby strandväg för att komma till “skogens port” som jag kallar den ståtliga backe som leder in i skogens djup. Tar man till vänster, kommer man in på de små stigarna och vips öppnas en annan värld.

I skrivande stund är jag sjukledig på grund av cancerbehandlingar. Än en gång är det till Gerby skogen jag tar mig, än springande, än promenerande, för att hela mina celler, fylla på mina energinivåer och begrunda livets gång. Och det är jag inte ensam om. Hoppas att kommande generationer också ska få njuta av samma fina skog!

Frida Crotts, 50, tvåbarnsmamma, gymnasielärare, friluftsmänniska och aktiv motionär.